Afrikanska smaker

I kväll är det Mersmakskväll med afrikanska smaker. I köket jobbas det för högtryck och här får ni ett tidigt smakprov:

Mandlar och cashewnötter får blanda sig med soja en stund för att sedan rostas i 150 graders ugn.

Den afrikanska grytan är inte klar än bild kommer i morgon.

Det ser ut som helt vanliga plättar meni smeten finns både hirs och kokosmjölk och de ska serveras med kokosflingor, matyoghurt och honung.

Några av recepten hittar du i senaste numret av Mersmak.

Blir du också sugen på afrikanskt till kvällen föreslår jag en het kokoskyckling från Kenya.

Hello Africa

Att laga mat ute på den afrikanska landsbygden är något helt annat än att röra i grytorna hemmavid. Stela ben är inte att tänka på, all mat lagas sittande på huk och över öppen eld. Ögon känsliga för rök är inte heller någon tillgång. Men vilken känsla att få vara med i gemenskapen och vilka smaker som med enkla medel trollas fram.

Mitt Kenyabesök har resulterar i en sprillans ny receptbroschyr, fylld med östafrikansk inspiration. Mycket bönor, rotfrukter grönsaker och fisk, sånt ssom vi alla mår bra av att äta mer av.

Måste jag välja en favorit blir det den friterade fisken med ananassalsa. Jisses vad gott. Tveka inte över att fritera, det är enklare än du tror. Jag använder en tjockbottnad kastrull, stänger av spisfläkten och har ett lock tillhands om oljan skulle bli för het.
Det går självklart att steka fisken, men no way att det blir lika gott.

Mitt afrikanska jag

Fåtölj och sitta under ett träd var inte att tänka under Kenya -resan. Erik och jag jobbade intensivt. Anette skriver om resan och om Kooperation utan gränser på sin blogg direkt från Nairobi.

Visst nappar det, för somliga

På plats med lokalflyget i Kisumu där Kooperation utan gränser och Vi-skogen har sitt kontor.

Även barnen gillade den mjölksyrade gröten. Frukoststund i skuggan utomhus.

Gissa vem av oss som fick napp? Var det tvåhandsfattningen på spöet eller berodde det på hatten.

Gummistövlarna satt som gjutna när det var dags för fisketur på Victoriasjön. Fötter i vattnet betyder risk för parasiter. Jag och stövlar blev ett.

Runt Victoriasjön har Vi-skogen planterat snabbväxande träd som göder marken. De kan planteras ute på åkrarna vilket ger ökade skördar av t ex bönor och majs. Familjerna kan klara vedbehovet, förbättra sin matproduktion och öka familjeinkomsterna. Ge bort ett träd nästa gång du är i presentbehov. Det hjälper.

Åter till fisket. Med hjälp av små nät, krok och fiskekorgar skulle vi fånga Tillapia och Mud fish. Jag hade nöjt mig med att fånga vilken fisk som helst, stor som liten. Fiskelyckan var lika med noll för samtliga utom mannen i fören på min båt. Hur han bar sig åt? Ingen aning, men till slut gick han runt i vattnet och håvade in fisken. Finns det fiskmagneter?

Om själva fisket inte var min grej så gick det mycket bättre med tillagningen. Rensa, skiva upp, fritera och klart. Inget onödigt krångel och som tillbehör ris kokat på hemmabyggd solenergispis. Plus en sallad med moringablad som är otroligt näringsrika och kan jämföras med våra nässlor. Friskt och syrligt.

Angående hur många munnar som mättas av en höna är svaret 20 stycken. Då äter man allt, absolut inget går till spillo. Grönsaker, en normalstor fisk och ugali, majsgröt, fanns också med på bordet.

Gästkock på Kwa Dani

Jag har plockat en nynackad höna, mjölkat kor, fiskat och laga mat enligt kenyanska traditioner. Men det var först när jag bar vattnet och visade min styrka som jag blev en riktig afrikansk kvinna.

Det har varit en helt otroligt omtumlande resa. Och trots svåra förhållanden och mycket sjukdomar möts jag av så mycket glädje och stolthet. På nära håll har jag fått bevis för att hjälp till självhjälp verkligen fungerar.

Från Kooperation Utan Gränser och Vi-skogens kontor i Kisumu åker vi till matcaféet Kwa Dani där jag gästkockar under en dag. Hit kommer många av traktens hiv-smittade för att få möjlighet att äta något som hjälper dem att hålla sig friska. Maten som serveras påminner om vår lappkojs, pitepalt och gröt. Det är maximalt med kalorier per tugga, rikligt med olja och kassava, majsmjöl, helt hirs, bönor och linser utgör basen. Men även grönsaksrätter och gröna blad står på menyn. En mjölksyrejäst gröt som smakar som yoghurt blir en av mina favoriter.

Här äter man uteslutande för att överleva och hålla sig frisk. Storleken på portionerna får mig att häpna och hur många munnar som mättas av en ynka liten höna får ni veta i morgon.

Hello Sweden!

Sara sms:ar från Kenya:

"Allt är fantastiskt, men svårt att fixa bloggen och lägga upp bilder."

Smaker, bilder upplevelser och möten kommer under nästa vecka, hälsar redaktionen på Coop.

I väntan på afrikanska inspiration passar vi på att bjuda svenska smaker och Saras klassiska skagenröra.

Hello Africa!

50 dollar och ett par gummistövlar, det är tydligen allt jag behöver packa. På måndag morgon står jag med fötterna i Victoriasjön eller snarare sitter i båten som tar oss med ut på fisketur.

Jag är på väg på en otroligt spännande resa till Kenya tillsammans med Kooperation utan gränser. På plats ska jag få se vad pengarna när jag trycker på Biståndsknappen, gör för nytta. Hur hjälp till självhjälp egentligen fungerar. Jag ska fiska, besöka marknader och laga massor av mat enligt kenyanska traditioner.

Jag laddar bloggen med bilder, smaker, färger och upplevelser under hela nästa vecka.

Eftersom grillvädret verkar utebli och jag tänker packa något mer än gummistövlar, får ugnen fixa fredagsmyset. Turkiska paprikor, långsmala rackare med lite sötma, fylls med fetaost á la greque. Färsk pasta och möjligen ett inslag av lax eller lammkotlett, klart att servera.

För att smöra för hemmagänget tänker jag överraska med en jordgubbspavlova.