Jag har plockat en nynackad höna, mjölkat kor, fiskat och laga mat enligt kenyanska traditioner. Men det var först när jag bar vattnet och visade min styrka som jag blev en riktig afrikansk kvinna.
Det har varit en helt otroligt omtumlande resa. Och trots svåra förhållanden och mycket sjukdomar möts jag av så mycket glädje och stolthet. På nära håll har jag fått bevis för att hjälp till självhjälp verkligen fungerar.
Från Kooperation Utan Gränser och Vi-skogens kontor i Kisumu åker vi till matcaféet Kwa Dani där jag gästkockar under en dag. Hit kommer många av traktens hiv-smittade för att få möjlighet att äta något som hjälper dem att hålla sig friska. Maten som serveras påminner om vår lappkojs, pitepalt och gröt. Det är maximalt med kalorier per tugga, rikligt med olja och kassava, majsmjöl, helt hirs, bönor och linser utgör basen. Men även grönsaksrätter och gröna blad står på menyn. En mjölksyrejäst gröt som smakar som yoghurt blir en av mina favoriter.
Här äter man uteslutande för att överleva och hålla sig frisk. Storleken på portionerna får mig att häpna och hur många munnar som mättas av en ynka liten höna får ni veta i morgon.
Välkommen hem! Låter som om du har haft en händelserik resa med många influenser. Ser fram emot att höra mera.
SvaraRadera//Åsa