Påsarna är större, sorterna fler och innehållet allt mer färgglatt. Jag ryser när jag läser att vi svenskar äter mest godis i hela världen, 17 kilo per person och år. Mer än dubbelt så mycket som övriga EU-länder. Och trots att socker- och fetmalarmen dugar tätt, fortsätter vi glatt att fostra våra barn till att bli trogna sockerslavar.
Har godiset blivit en helig ko som gör att vi inte ens reflekterar över vad eller hur mycket vi stoppar i oss? Och är alternativet att inte äta godis alls?
Svaret är nej, men ät med sans.
Välj noga vad du vill äta och plocka ut favoriterna och njut dem långsamt.
Undvik att äta utan att ens känna efter vad det smakar.
Välj tillfällena och låt inte godiset bli en varje dag-belöning.
Njut av ditt godis men gör det inte utan att först välja, smaka och reflektera.
Kanske ligger lösningen i ett betydligt högre pris. Under hundralappen är alldeles för billigt med tanke på vilken skada godis gör för kroppen. Minst dubbelt så dyrt är mitt förslag.
Vad tycker ni hur ska vi få ett mer sansat förhållande till godissnaskandet?
2010-03-15
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mer smaker, mindre krångel, less is more, grönare rätter och mycket mer vardagsnjut. Mums! Jag kommer alltid att vara hungrig.
Inlägg
Men i hur många andra länder har dom lösgodis som vi har i sverige? Glömmer man inte det när man skriver att vi svenskar äter mest?
SvaraRaderaSka man bli av med sitt sug efter sött och även efter alkohol gäller att sätta hårt mot hårt: inget sött alls dvs ett minimum av kolhydrater och fett till proteinet. Metoden heter LCHF, har inga biverkningar och ger viktnedgång och bättre hälsa på otaliga plan.
SvaraRaderaSötsuget försvinner rakt av på kort tid liksom längtan efter vin. Man är aldrig hungrig heller. Många är känsliga för kolhydrater och tror att de måste plåga sig med sug för jämnan som om problemet skulle sitta i karaktären.
Vissa saker var faktiskt bättre förr:) Jag menar när man valde bit för bit vilka godisar tanten i kiosken skulle plocka ner i den lilla vita lördagsgodispåsen.
SvaraRaderaDå var det ju precis så, man valde noga och åt sedan långsamt så det skulle räcka länge.
Less is more, man borde försöka tänka så när man står framför de oändliga raderna, inte en skopa av av varje sort utan enstaka bitar istället. Inte köpte man kilovis av tanten i kiosken inte.
Minns som RosaEva de små påsarna. Det är ju groteska storlekar på påsarna nu.
SvaraRaderaDebatten är ju i full gång om hur mycket elände sockret ställer till i våra kroppar. Har just läst ut Martin Ingvar's Hjärnkoll på vikten. Väldigt läsvärd.
Hoppas det orsakar en förändring i sättet vi ser på godis och kanske vi kan börja äta det bara på lördagarna som förr.